Förhoppningarna att så småningom kunna utnyttja gensaxen Crispr-Cas9 för att korrigera sjukdomsframkallande mutationer hos människor är rätt högt ställda. En ny studie, publicerad online och inte granskad ännu, väcker frågan om huruvida det blir möjligt.

CRISPR–Cas9 är ett privimivt immunsystem som finns i en lång rad mikroorganismer. Systemet bygger på enzymet Cas9 som klipper DNA vid ställen som bestäms av en RNA-sekvens som guidar enzymet.

Främmande proteiner, som Cas9 kan också framkalla bestående immunsvar. Två av de varianter av Cas9 som är populärast bland molekylärbiologer kommer från vanligt förekommande bakterier som kan leva i människokroppen. Det ökar möjligheten att en del människor redan har fått immunitet mot de proteinerna.

I den nya studien analyserades blod från 22 spädbarn och 12 friska vuxna för att spåra sådan immunitet. Forskarna, vid Stanford University, California, fann att 79 procent av studiedeltagarna producerade antikroppar mot Cas9 från Staphylococcus aureus och 65 procent från Streptococcus pyogenes.

I ett besläktat experiment producerade knappt hälften av 13 vuxna deltagare T-celler som angriper Cas9 från S. aureus. Inget T-cellsvar hittades mot den andra varianten av Cas9 även om forskarna medger att deras test kanske inte har varit känsligt nog.

Kroppens immunsvar kan sabotera en genterapi och utgöra en hälsorisk för individen som får behandlingen. Antikroppar mot Cas9 kan binda till enzymet i blodet innan det har hunnit "göra jobbet". T-celler som angriper Cas9 kan förstöra celler där proteinet uttrycks och radera genkorrigerade celler och potentiellt dra igång en bred attack på kroppens egna vävnader.

Hotet från immunsystemet är inget nytt för genterapiforskare och ibland screenas patienter för potentiella reaktioner mot komponenter i genterapin före eventuell behandling. Sådan screening av immunreaktioner skulle troligen ingå i all seriös genterapi med Crispr-Cas9, särskilt om man vill få myndighetsgodkännande.

Trots det, skriver Nature.com, har den här typen av problem fått lite uppmärksamhet i populärpress och vetenskaplig litteratur.

En av forskarna bakom den nya studien, Matthew Porteus, säger till Nature.com att han tagit upp frågan med forskare som vill utveckla behandlingar baserade på Cripr-Cas9, men att ingen verkar intresserad av att följa upp det.

.Något som skulle vara väldigt negativt för forskningsfältet vore om Cas9-terapi orsakade en toxisk inflammatorisk reaktion hos en patient.

"Vi hoppas att vår studie ska få forskare att tänka noga på hur de ser till att det inte inträffar."

Detta är dock inget reellt hot mot genterapi med eller utan Crispr-Cas9. Det finns många andra lämpliga enzymer att välja bland. Dessutom kan man utveckla Cas9-system från bakterier som inte koloniserar eller infekterar människan.

De första tillämpningarna av Crispr-Cas9 i kliniska prövningar kommer troligen att fokusera på behandling av celler som flyttats utanför kroppen och som inte kan aktivera immunsystemet.