23948sdkhjf

”Vården måste öppnas upp”

Att få sjukvården att ta in nya läkemedel och behandlingsformer är den stora utmaningen för life science-området – det tycker forskningsminister Helene Hellmark Knutsson (S).
Vad som händer efter vårens nyval återstår att se men för närvarande har Helene Hellmark Knutsson sedan den 3 oktober det högsta ansvaret för forskning och högre utbildning. Hennes egen akademiska erfarenhet är dock begränsad till tre terminers studier i historia, nationalekonomi och statistik. Men det ser hon inte som något handikapp för att kunna bedriva en bra forskningspolitik.

- Jag tycker inte att det är något problem. Jag har lång politisk erfarenhet och det är få andra ämnesområden där man kräver att man ska ha jobbat i branschen för att få bli minister. Det är något väldigt speciellt för akademin. Men jag hör lika ofta att man tycker att det är bra med politisk erfarenhet och naturligtvis ska vi samarbeta med akademin. När det gäller life science-området behöver vi också samverka med sjukvården och industrin.

Vad är det viktigaste för att stärka life science-forskningen i Sverige?

- Den förra regeringen gjorde många bra saker och man satsade mycket på forskning och forskningsinfrastrukturer och initierade flera värdefulla utredningar. Nu handlar det om att gå i mål. Men vi har fortsatta utmaningar, inte minst vad gäller sjukvården. Där ligger det på socialdepartementet att tillsammans med landstingen se till att sjukvården har ett tydligt utvecklingsuppdrag vad gäller forskning och innovation, liksom implementering av nya mediciner och behandlingsmetoder. Att öppna upp sjukvården för innovation och utveckling är den stora utmaningen för life science nu.

Hur kan du som forskningsminister påverka det?

- Det handlar om att bidra till attraktiva och kreativa forskningsmiljöer där forskare och studenter kommer till sin rätt. Det finns redan goda exempel, bland annat den som byggs upp kring nya Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Även i Uppsala skapar man väldigt bra forskningsmiljöer där sjukvården, akademin och industrin samverkar. Både industrin och sjukvården behöver tillgång till de här miljöerna och människorna där i.

Hur skapar man en sådan miljö?

- Från utbildningsdepartementet kan vi bidra på olika sätt via Vetenskapsrådet, och via Vinnova kan näringsdepartementet se till att det finns medel som stimulerar den här typen av forskningsmiljöer. Men de kan inte formas från oss utan det måste ske genom ett ansökningsförfarande och ett utvecklingsarbete på plats mellan universiteten, sjukvården och industrin. Från politiskt håll ska vi se till att det finns resurser som understödjer detta. Att skapa de här miljöerna där alla delar möts och där industrin får tillgång till både forskarna och klinikerna är det absolut viktigaste för att life science ska få fäste igen och kraft att utvecklas.

Strax innan valet blev ALF-avtalet klart och många har efterfrågat ett större näringslivsperspektiv i urvalskriterierna. Vad tänker du om det?

- Jag tror att det viktigaste är att det finns ett kvalitetsfokus och det tycker jag att man tog ett steg mot nu. Sedan tycker jag att det är viktigt att vi har ett näringslivsfokus, men om det är just via ALF-medlen vill jag låta vara osagt. Den stora utmaningen är implementering av nya läkemedel och behandlingsmetoder i vården. I dag sker det för långsamt och kanske har vi haft lite för stort prisfokus i läkemedelsavtalen, vilket leder till en stor användning av generiska läkemedel. Det kan vara bra till viss del, men man får inte tappa bort att man också måste vara en plats för införande av nya läkemedel. Dels förbättrar det för patienterna, men det påverkar också intresset för att förlägga forskning och prövningar här. Det ökar om man vet att både patienter och läkare är långt framme i utvecklingskedjan. Det tror jag är ännu viktigare att jobba med än med ALF-medlen.

Vad kan du göra för att öppna upp sjukvården för mer innovationer?

- Vad gäller ersättningssystemen kan jag inte göra mer än att påverka. I det innovationsråd som ska bildas kommer bland annat jag, näringsministern och hälso- och sjukvårdsministern att ingå och där kan vi visa hur viktigt det är att vi inte har ersättningssystem som hindrar att man ägnar sig åt utveckling och innovation i sjukvården. Vi kan inte ha ersättningsmodeller som motverkar det. Det är också viktigt att vi förbättrar miljöerna och anställningsvillkoren för unga forskare så att fler vill ägna sin tid åt forskning och kan göra det med relativt sett långsiktiga villkor. All forskning måste naturligtvis mätas så man kan inte få anslag som aldrig utvärderas, men man ska ändå få lite tid på sig att pröva.

Hur kan utbildningsdepartementet påverka villkoren för unga forskare?

- Dels handlar det om att höja basanslagen till universitet och högskolor, men också om att föra en dialog med lärosätena om hur de kan förbättra villkoren. Vi kan också se till att vi har en hög internationaliseringsgrad, det vill säga att vi både lockar hit unga forskare från andra länder och stimulerar svenska forskare att våga ingå i internationella samarbeten.

Förra regeringen satsade extra mycket på rekrytering av toppforskare. Hur kommer ni att göra?

- De uppbundna medlen som finns kring de här mer seniora toppforskarna behåller vi. Men vi vill hellre hitta sätt att främja rekrytering av yngre, gärna internationella, talanger. Vi kommer att försöka lägga en forskningsproposition till 2016 och det en av sakerna vi tittar på inför det arbetet. Rekrytering av seniora toppforskare kommer däremot inte att vara vårt huvudprio.

Hur ser regeringens övriga forskningsfinansiering ut?

- Vår ambition är att skapa en långsiktighet i forskningen och jag hoppas att vi ska hitta en bred partipolitisk blocköverskridande överenskommelse om hur vi uppnår det. Därför är det viktigt att betona att vi fortsätter det arbete som den förra regeringen gjorde, samtidigt som vi tittar tio år framåt. Där är life science ett av de prioriterade områdena och vi måste kunna få mer ”pang för pengarna”, det vill säga mer effekt av de stora resurser som vi lägger in. Vi är bra men inte bäst.

Vad innebär det i rena pengar?

- De närmaste åren kommer vi inte att göra några större förändringar utan fortsätta satsningen i samma storleksordning som den förra regeringen. Sedan får vi se om vi gör en ambitionshöjning i samband med forskningspropositionen, men då behöver vi diskutera det med andra riksdagspartier.

Ni kommer alltså inte att dra ner på forskningssatsningarna?

- Nej, både vi och näringslivet satsar väldigt mycket på FoU och det handlar om att behålla och kanske öka det. Men det kräver en dialog med näringslivet om vad man där tycker är viktigt att staten står för och vad näringslivet vill fortsätta att bidra med.

För life science-branschen är samverkan mellan industri, akademi och sjukvård avgörande. Hur kan du öka den?

- Vi har en bra samverkan, men saker och ting kan alltid göras bättre. Den stora utmaningen är att sjukvården blir en aktiv del av den här samverkan och inte bara tyngs av långa köer och personalbrist eller väldigt detaljerade ersättningssystem. Dessutom måste landstingen börja funderar på sin detaljstyrning och snarare mäta resultat än styra varje liten kostnad i detalj.

Många hyser stora förhoppningar till det aviserade innovationsrådet. När inrättas det och vad blir din roll?

- Det är under beredning och näringsdepartementet kommer att ha samordningsansvaret. Jag, liksom näringsministern kommer att ingå permanent i rådet och beroende på vilka frågor som är aktuella kommer även andra sakministrar att vara del i det. Meningen är att ta fram strategier och konkreta förslag på vad som behöver förbättras eller förändras och skapa en bred acceptans för dessa. Här är industri, akademi, staten och samhället i stort viktiga parter. För life science del har även landstingen en avgörande roll.

När får Sverige sitt nästa Nobelpris i fysiologi eller medicin?

- Om jag visste det. Att följa vad som blir de stora genombrotten är det som är så spännande med all forskning. Vi i Sverige är bra, men det är många som har gått om oss och därför måste vi fortsätta att anstränga oss för att ligga i framkant. Man kan inte vila på gamla lagrar utan fortsätta att bara vilja mer.

[tboot_well width="50%"]

Mer om Helene Hellmark Knutsson

Ålder: 45 år.

Bor: Duvbo i Sundbyberg.

Familj: gift, två barn och hunden Leia.

Bakgrund: Var mellan åren 2001 och 2010 kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg. Valdes i april förra året till ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län och var under förra mandatperioden finanslandstingsråd i opposition.

Aktuell: som minister för högre utbildning och forskning.

[/tboot_well]

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063