Generiska namn avslöjar substansen
Ett nytt läkemedel ska ha ett generiskt namn och ett produktnamn. Det generiska namnet följer med det verksamma läkemedlet även efter att patentet gått ut. Nära halva språket är uteslutet när man ska ta fram varumärken på grund av reglerna för det generiska systemet, skriver Peter Ekelund, från Skriptor.
INN är förkortningen för så kallade International Nonproprietary Names. De kallas också generiska namn. Varje INN ska vara unikt. Ingen kan äga ett INN utan det är fritt att använda dem.
Det var 1950 som WHO initierade ett parallellsystem som i högsta grad berör varumärken indirekt. Idag är de runt 7000 och antalet växer med något hundratal per år. INN ska enligt WHOs egna instruktioner vara distinktiva vad det gäller uttal och stavning och ska inte kunna förväxlas med andra INN eller andra varumärken. Tanken är främst att man med namnens hjälp ska kunna identifiera den kemiska substansen.
INN kallas olika i olika länder. I USA kallas de för USAN och i Storbritannnien för BAN men de fungerar i princip på samma sätt. Några exempel på INN är omeprazol, atorvastatin och rosuvastatin. De två senare visar att det finns flera så kallade statiner. Om en läkare skriver ut Crestor (rosuvastatin) kan apotekens personal inte byta till atorvastatin (Lipitor; ett av tidernas mest sålda läkemedel) utan måste ta något med samma kemiska substans eller det man kallar den aktiva substansen i läkemedlet. Skriver läkaren ut Losec går det däremot alldeles utmärkt att byta till exempelvis Omeprazol BlueFish, Omeprazol Sandoz och så vidare.
För en namnskapare är namnen på de generiska substanserna inte svåra att hantera. Men nu kommer vi till något som tar i princip halva språket ifrån oss. De generiska namnen innehåller så kallade ordstammar. Det kan vara infix som –stat- för statiner eller -io- för jod (en mardröm för oss som tar fram namn), prefix som Nico/Nic/NI (för nikotin) eller suffix som, -ol, -ac, -ine eller –ium; den senare för ammoniumprodukter. Magmedlet Nexium är alltså per definition en ammoniumprodukt vilket inte låter som bra för personer med känsliga magar som jag....
WHO föreskriver att man inte får använda stammar i så kallad stamposition. Hade vi till exempel försökt döpa Pradaxa till Priodaxa vore det risk för att EMA, European Medical Association, inte skulle ha godkänt detta på grund av att infixet –io- är en stam. Helt säkert är det inte. Vissa stammar som till exempel mer- anses så intetsägande att det är fritt fram.
Problemet är att man kan aldrig kan veta hur myndigheter som EMA och FDA, läkemedelsmyndigheten i USA, agerar. Själv tar jag gärna fram namn som börjar på Ni- (ett av mina favoritnamn är till exempel Nivea) eller har infix –io- men vi vågar inte sätta upp dem som förslag. Det finns ytterligare en funktion med INN. Läkemedelsbolag som tar fram generiska produkter rekommenderas, när patentet löpt ut, att använda dessa tillsammans med läkemedelsbolagets namn.
Omeprazol finns i tio versioner i FASS och det är väl okej så länge de har den formen. Men vad säger ni om namn som glembatumumab, mecapegfilgrastim som är exempel på namn som tillkom 2016. Förra året fanns sådana härliga tungvrickare som fosravuconazole och sotagliflozon. Så fortsätter det.
Jag tror mig ha uppfattat att WHO släppt ett av kraven de tidigare hade på INN; att de ska vara lätta att komma ihåg!
Och värre kan det bli. När det dyker upp kombinationsläkemedel måste båda substanserna användas. Ett exempel som nyligen ändrades var atorvastatin-ezetimib som fick varumärket Atozet. Nu hör det till att WHO egentligen inte vill att de generiska namnen ska vara inspiration för varumärken, men Atozet är ju egentligen bara en sorts förkortning av de båda generiska namnen.
Svårigheter med detta gör att de generiska bolagen registrerar varumärken i jättemängder. Man kan säga att klass 5 som omfattar läkemedel och en rad andra produkter som agri, dietetiska preparat etcetera är nedlusat med namn som aldrig kommer till användning men hindrar nya registreringar. Jag kommer att komma tillbaka i nästa artikel med lite råd hur man ska tänka när man tar fram varumärken just för läkemedel. Mission impossible? Nej inte helt! Några vägar är fortfarande öppna.
[tboot_well width="50%"]
Tungvrickarlistan!
Exempel på generiska namn som är svåra att uttala och svåra att komma ihåg, enligt Peter Ekelund.
Glembatumumab
Mecapegfilgrastim
Fosravuconazole
Sotagliflozon
[/tboot_well]
[tboot_well width="100%"]
Peter Ekelund är lingvist och har jobbat med namngivning sedan mitten av 80-talet på företaget Skriptor. Där har han varit med och tagit fram produktnamn som Seloken, Atacand, Crestor, Brilinta/Brilique, Pradaxa, samt företagsnamn som Actavis, men också Telia, Klarna och varumärken som Kelda och Xanté.
[/tboot_well]
Läs även:
Patientfientlig namngivning av läkemedel
Krångliga regler försvårar namngivningsprocessen för läkemedel och gör läkemedelsföretagen alltmer desperata. - Systemet med generiska namn håller på att haverera totalt, de allt svårare namnen blir direkt patientfientliga, säger Peter Ekelund, på namnkonsultföretaget Skriptor.